JVLAR

”Varför är det så svårt att vara ungdom i Sverige?” Något en del politiker, journalister och psykiatriker frågar sig själva ibland. Kanske vore det bättre att försöka lösa problemet istället för att gräva djupare i det än vi redan har gjort. Det är kanske dags för de gamla gubbarna och tanterna som har makten, att ta ställning till hur det ser ut och där med faktiskt göra något åt det. Det är ju trots allt vi unga studerande och nyarbetare som är framtiden…

 

Men om vi nu då tar tag i frågan varför det nu är som det är. Jag anser att vi ungdomar och de pensionerade som faktiskt är de utsatta. Hur kan samhället se ut som det gör om det är vi, folket som har makten. Det är ju trotsallt ett demokratiskt samhälle vi lever i. Men det finns dock folk i rikstan som faktiskt visar initiativ när det gäller det här ämnet. Gustav Fridolin är en åttiotalist och har där med personlig erfarenhet av det dagens ungdomar går igenom. Jobb, bostad och familjeliv är en sak som fortfarande är svårtillgänglig för den generationen. Vi som är födda på nittiotalet kommer in i samma rutin som dem, fast nu befarar jag att det kanske blir värre. Om nu alla dessa statistiska rapporter stämmer så ligger vi väldigt risigt till. Vi har en drastiskt ökad ångest och andra psykiska problem, som därmed leder till ökade självmordsförsök och ätstörningar. Den ekonomiska standarden minskar vilket kan påverka ens uppväxt drastiskt. Om vi inte kommer dit vi hoppades vi skulle i gymnasiet så kommer det bli svårt att rätta sina misstag nu när komvux skärs ner i så många kommuner. Det känns som att problemen bara ökar. Hur kommer det sluta? När kommer det sluta? Vad är lösningen?

 

Vi som lever i ett öppet samhälle har våra rättigheter och skyldigheter. Det är dags för Sveriges politiker att visa framfötterna . Nu får det räcka med undanflykter och statistik. När rikstan tar tag i det kommer samhället att göra samma sak. Jag vill inte behöva dela bostad tills jag är 25 år gammal bara för att det är svårt att hitta egen bostad eller jobb. Det är min skyldighet, precis som alla andra, att kämpa för våra rättigheter. Jag är redo…

 

 

Är du?

Okej vad skulle vara något som påverkat mitt liv? Ett viktigt ögonblick för mig?

När jag stod i göteborg, kanske 12-13 år gammal redo att slåss för priset. En karate tävling för inte bara shotokan karate utan flera andra stilar. Jag representerade hela HKK (Hörby Karate Klubb) i ett riksmästerskap. Jag såg klubbar och stilar jag aldrig sett förut. En jättesal full med folk som, precis som jag, är redo att kämpa in i det sista för vinst.

Kumite (fighting) var vad jag skulle tävla i. Mitt namn ropades upp för min första fight. Hjärtat slog hårdare än någonsin och min fokus låg på allt folk omkring. Helt plötsligt står jag på ena sidan av fightingringen med tandskydd i flabben och hanskar på nävarna. Vi bugar mot varandra. När vi sakta går mot varandra samlar jag mig. Min fokus blir stabil och mina händer hårdnar och blir som stål. En sista bugning åt domaren och sen startar matchen. Jag kämpade som aldrig förr. Jag hade inga tankar, bara min mentala fokus som ger mig kraft i slagen. Adrenalinet pumpar genom en. En känsla som inget annat.

Jag lyckades vinna och vann faktiskt ett par matcher till efter det. Men när det kom upp till semifinal fick jag möta den svåraste motståndaren. Hans slag var de snabbaste jag någonsin sett. Det tog inte lång tid för honom att vinna men det gjorde inte så mycket för mig att förlora den matchen. Jag hade ett säkrat brons.

Få stunder i mitt liv har jag varit så nöjd med mig själv som när jag står på tredjeplats pallen i riksmästerskapet. Känslan av att jag spenderade fem år att träna upp mig och nu har det verkligen fått betydelse. Jag blev trea i sverige i min åldersgrupp och bältesgrupp.

Dock tränar jag inte karate längre men jag känner verkligen att det gett mig något. Jag har fått stark självdisciplin och självkänsla att jag kan komma dit jag vill om jag bara ger allt för det. Det krävs bara kämparanda och att aldrig ge upp!

Det är kanske något som står skrivet om man kolla upp mig i historieböckerna om 100 år..


Ha de gutt

Har faktiskt sett en bra film i skolan idag! En tysk film som heter Die Welle (Vågen) som är baserad på en verklig händelse som utspelade sig i USA. Det handlar om att läraren ska ha en projektvecka där han ksa gå igenom autokrati (en eller en grupp som styr). Istället för att bara lära ut det på ett vanligt sätt börjar han sakta men säkert bygga upp en egen liten diktatur. De inskaffar uniformer som är vit skjorta och vanliga jeans. De döper sin grupp till Die Welle. De skapar en logo och har en egen hälsning. När jag säger de hela tiden låter det inte som en diktatur längre men det är läraren som ger dem en knuff i vilket håll men sedan är det eleverna själva som fixar det. Även om läraren har ett lärosyfte i det hela börjar han gilla makten och känslan när alla ser upp till honom. Hela grejen gå överstyr och blir en total katastrof. De blir nynazister fast det är ingen rasfråga utan bara att alla får vara med men om man inte vill ska man ta och hålla sig borta. Mobbare som nördar platsar vilket skapar en positiv gemenskap. Fast det hela går totalt överstyr.

Denna filmen har visat hur lättmanipulerade vi människor är och det är faktiskt ganska läskigt. Inspirarende och intessant.

Ha de gutt

Hallü!

Jepp en blogg

Jag heter maks. Jepp! Va ska man kalla sig om man lyssnar på olika musikstilar och inte klär mig enligt något speciellt? Inte vet jag och bryr mig fan inte heller. Jag är ingen speciell stil men det är enklare för då kan jag vara mig själv istället för att följa riktlinjer. Detta är något sorts skolprojekt till samhälls lektionerna så det är inte mitt val att skriva här. Media går jag i skåneland.

Bloggar är inget som intresserar mig för 5 öre men måste man så måste man. I min 100% ärliga åsikt så är boggar något skit en blond kärring gjorde stort och lyckats skapat en trend av sönderpissat flens som fyller fjortissamhällets hjärnor och lyckas med det otroliga... de blir dummare en tänkbart. Men visst tänk om man fastnar här, då bir de direkt ner till konsum så jag kan blondera mig. Sedan sätta upp håret till spikar som kan sprätta upp en symaskin till småbitar. Får ju inte glömma bort fina gummisnoddar i 80 färger runt vaderna så det kan se ut som en jävla regnbåge. Krillebooi på crack mina damer och herrar. Min slutsats är att bloggar är ingenting att ha men om ens betyg hänger på det så ska man bara glida med väl. Ursäkta språket men ville bara vara så ärlig som möjligt..

Ha de bra