JVLAR

Okej vad skulle vara något som påverkat mitt liv? Ett viktigt ögonblick för mig?

När jag stod i göteborg, kanske 12-13 år gammal redo att slåss för priset. En karate tävling för inte bara shotokan karate utan flera andra stilar. Jag representerade hela HKK (Hörby Karate Klubb) i ett riksmästerskap. Jag såg klubbar och stilar jag aldrig sett förut. En jättesal full med folk som, precis som jag, är redo att kämpa in i det sista för vinst.

Kumite (fighting) var vad jag skulle tävla i. Mitt namn ropades upp för min första fight. Hjärtat slog hårdare än någonsin och min fokus låg på allt folk omkring. Helt plötsligt står jag på ena sidan av fightingringen med tandskydd i flabben och hanskar på nävarna. Vi bugar mot varandra. När vi sakta går mot varandra samlar jag mig. Min fokus blir stabil och mina händer hårdnar och blir som stål. En sista bugning åt domaren och sen startar matchen. Jag kämpade som aldrig förr. Jag hade inga tankar, bara min mentala fokus som ger mig kraft i slagen. Adrenalinet pumpar genom en. En känsla som inget annat.

Jag lyckades vinna och vann faktiskt ett par matcher till efter det. Men när det kom upp till semifinal fick jag möta den svåraste motståndaren. Hans slag var de snabbaste jag någonsin sett. Det tog inte lång tid för honom att vinna men det gjorde inte så mycket för mig att förlora den matchen. Jag hade ett säkrat brons.

Få stunder i mitt liv har jag varit så nöjd med mig själv som när jag står på tredjeplats pallen i riksmästerskapet. Känslan av att jag spenderade fem år att träna upp mig och nu har det verkligen fått betydelse. Jag blev trea i sverige i min åldersgrupp och bältesgrupp.

Dock tränar jag inte karate längre men jag känner verkligen att det gett mig något. Jag har fått stark självdisciplin och självkänsla att jag kan komma dit jag vill om jag bara ger allt för det. Det krävs bara kämparanda och att aldrig ge upp!

Det är kanske något som står skrivet om man kolla upp mig i historieböckerna om 100 år..


Ha de gutt