JVLAR

”Varför är det så svårt att vara ungdom i Sverige?” Något en del politiker, journalister och psykiatriker frågar sig själva ibland. Kanske vore det bättre att försöka lösa problemet istället för att gräva djupare i det än vi redan har gjort. Det är kanske dags för de gamla gubbarna och tanterna som har makten, att ta ställning till hur det ser ut och där med faktiskt göra något åt det. Det är ju trots allt vi unga studerande och nyarbetare som är framtiden…

Men om vi nu då tar tag i frågan varför det nu är som det är. Jag anser att vi ungdomar och de pensionerade som faktiskt är de utsatta. Hur kan samhället se ut som det gör om det är vi, folket som har makten. Det är ju trotsallt ett demokratiskt samhälle vi lever i. Men det finns dock folk i rikstan som faktiskt visar initiativ när det gäller det här ämnet. Gustav Fridolin är en åttiotalist och har där med personlig erfarenhet av det dagens ungdomar går igenom. Jobb, bostad och familjeliv är en sak som fortfarande är svårtillgänglig för den generationen. Vi som är födda på nittiotalet kommer in i samma rutin som dem, fast nu befarar jag att det kanske blir värre. Om nu alla dessa statistiska rapporter stämmer så ligger vi väldigt risigt till. Vi har en drastiskt ökad ångest och andra psykiska problem, som därmed leder till ökade självmordsförsök och ätstörningar. Den ekonomiska standarden minskar vilket kan påverka ens uppväxt drastiskt. Om vi inte kommer dit vi hoppades vi skulle i gymnasiet så kommer det bli svårt att rätta sina misstag nu när komvux skärs ner i så många kommuner. Det känns som att problemen bara ökar. Hur kommer det sluta? När kommer det sluta? Vad är lösningen?

Vi som lever i ett öppet samhälle har våra rättigheter och skyldigheter. Det är dags för Sveriges politiker att visa framfötterna . Nu får det räcka med undanflykter och statistik. När rikstan tar tag i det kommer samhället att göra samma sak. Jag vill inte behöva dela bostad tills jag är 25 år gammal bara för att det är svårt att hitta egen bostad eller jobb. Det är min skyldighet, precis som alla andra, att kämpa för våra rättigheter. Jag är redo…

Är du?